Moa: Too much love will kill you

Hej. I morgon åker jag till Sverige igen. För att stanna. Det känns så jävlafuckingskitbajsigt om jag ska vara helt ärlig. För jag VILL INTE HEM. Jag vill stanna i älskade bästa Berlin. Men vet ni vad? Det finns ingen tid för att deppa ihop över sådant. Jag har massa saker att se fram emot och jag kommer till och med tillbaks till Berlin redan till midsommar.
 
Det värsta är dock att det är här mitt och Sofias samboskap tar slut. Ja. 148:an blir totalt splittrad i morgon. I morgon separerar vi och kommer kanske aldrig igen att bo ihop. Det är det mest hjärtskärande jag varit med om tror jag. Den värsta av alla tankar. 
 
Och jag orkar inte skriva ett sentimentalt inlägg om det här. Dels för att jag ska carpa som fan sista dagen i Berlin OCH för att det är too much emotions. Kanske kommer ett inlägg i sommar när jag vant mig lite vid tanken. Vem vet. Kommer jag ens vänja mig vid tanken?
 
Så nu tackar jag Berlin för allt jäkla fantastiskt jag har fått. Det har gått alldeles för fort men det gör det ju oftast när det är kul. En grej som dock rockar galet mycket fett är att Sara möter mig på Arlanda i morgon. SARA!!! Hur mycket har jag inte längtat efter henne? Åh. 
 
Avslutade min Berlintermin på Prater med dessa finfina människor och grön och röd öl. Bästa.
 
TACK OCH HEJ NU DÅ. 
 

RSS 2.0